HSC Swedish Continuers key terms

En persons synpunkt eller uppfattning om något, ofta uttryckt med verb som tycker, anser eller menar. Vanligt förekommande i diskussionsuppgifter där eleven ska redogöra för och bemöta ståndpunkter.

Att lägga fram skäl och bevis för en ståndpunkt i syfte att övertyga någon. I skriftliga uppgifter krävs tydlig struktur med påstående, belägg och slutsats.

Partikelverb som betyder att instämma i någons åsikt. Används ofta i hörförståelse där talare markerar enighet, till exempel 'jag håller helt med dig'. Motsatsen uttrycks med 'hålla emot' eller 'inte hålla med'.

Konjunktionellt adverb som inför en motsättning eller kontrast mellan två påståenden. Signalord i lyssnande och läsning som hjälper eleven att upptäcka skiften i argumentation.

Adverb som uttrycker en viss reservation eller kontrast, ungefär 'ändå' eller 'likväl'. Ofta placerat i satsens mitt och markerar att talaren nyanserar ett tidigare påstående.

Formellt adverb med betydelsen 'ändå' eller 'dock', vanligt i sakprosa och debattartiklar. Kännetecknar ett högre stilregister och förekommer i läsförståelsetexter av argumenterande slag.

Fras som inleder det första ledet i en tvåsidig framställning och normalt följs av 'å andra sidan'. Strukturen används för att väga fördelar mot nackdelar i både tal och skrift.

Det omdöme som dras efter att skäl och belägg har vägts samman. I skriftliga uppgifter bör slutsatsen knyta an till frågeställningen och inte införa helt nya argument.

Att återge det viktigaste i en text eller ett samtal med egna ord och utan onödiga detaljer. Central färdighet i både lyssnande och läsning, ofta prövad genom att eleven ska välja rätt huvudpoäng.

Den centrala tanken i ett yttrande eller en text, till skillnad från exempel och bisaker. Att skilja huvudpoäng från detaljer är en nyckelfärdighet i hörförståelse med längre inspelningar.

En enskild upplysning som kompletterar helheten, till exempel ett klockslag, ett pris eller ett namn. Frågor i lyssnande och läsning kan pröva både helhetsförståelse och förmågan att hitta specifika detaljer.

Det syfte en talare eller skribent har med sitt yttrande, exempelvis att informera, övertala eller varna. Att identifiera avsikten kräver att eleven tolkar tonfall, ordval och sammanhang.

Det mål som en text eller ett samtal är avsett att uppnå, ofta angivet i inledningen av formella texter. I skriftliga uppgifter ska eleven kunna formulera syftet med sitt eget alster.

Den känslomässiga eller attitydmässiga klang som hörs i rösten eller framgår av ordvalet, till exempel ironisk, irriterad eller vänlig. Viktigt för att tolka undertext i inspelat material.

Ett uttryckssätt där man säger motsatsen till det man menar, ofta med en igenkännbar skillnad mellan ord och tonfall. Kan försvåra hörförståelse eftersom budskapet inte framgår bokstavligt.

Om information som inte sägs rakt ut men som framgår av sammanhanget. Att läsa mellan raderna och dra slutsatser om det outtalade prövas ofta i läsförståelse av litterära eller debatterande texter.

Den person eller grupp som en text eller ett tal riktar sig till. Val av tilltal, formalitetsnivå och innehåll styrs av mottagaren, vilket är centralt vid planering av skrivuppgifter.

Den stilnivå en text håller, från vardaglig och talspråklig till formell och saklig. Eleven förväntas anpassa register efter mottagare och texttyp, till exempel informellt brev till vän respektive formell insändare.

Om språk eller situation som är högtidlig, saklig och följer vedertagna normer, som i myndighetsbrev och artiklar. Formellt språk undviker slang, sammandragningar och personliga utvikelser.

Om språk som är ledigt och vardagligt, typiskt för meddelanden till vänner och familj. Kännetecknas av slang, korta satser och direkta tilltal som 'du' och 'ni'.

En kort åsiktsyttring som skickas till en tidning för publicering och som vänder sig till en bred allmänhet. Kräver tydlig ståndpunkt, sakliga skäl och en avslutande uppmaning.

En längre argumenterande text på tidningens debattsida där skribenten driver en tydlig tes. Texten inleds ofta med en krok, följs av argument i stycken och avslutas med en uppmaning.

Att ordna händelser i den tidsföljd de inträffade. Vanlig struktur i berättande texter och i referat av händelseförlopp, signaleras ofta av tidsuttryck som 'först', 'sedan' och 'till slut'.

Ord och fraser som anger när något sker, till exempel 'i går', 'nästa vecka' eller 'för tre år sedan'. Avgörande för att placera information rätt i hörförståelse där tider ofta ändras under samtalets gång.

En angivelse av tid på dygnet, som 'halv tre' eller 'tjugo över fyra'. Svenska uttryck skiljer sig från engelska, vilket gör tidsangivelser till ett vanligt prövat moment i lyssnande.

Ett gemensamt beslut som två parter har kommit fram till, till exempel om tid, pris eller villkor. I samtalssituationer prövas ofta om eleven uppfattat vad parterna faktiskt kom fram till.

Ett krav som måste vara uppfyllt för att något ska gälla, till exempel 'om du betalar i förskott'. Villkorliga satser med 'om' och 'ifall' är vanliga i både lyssnande och läsning.

Fras som anger att något varierar med en annan faktor, ungefär 'det beror på vädret'. Signal om villkorliga samband som eleven behöver tolka korrekt vid informationssökning.

Det som framkallar en händelse eller ett tillstånd. Att skilja orsak från verkan är centralt i läsning av faktatexter och i frågor som börjar med 'varför'.

Det resultat eller den verkan som blir konsekvensen av en orsak. Samband mellan orsak och följd uttrycks ofta med 'därför', 'eftersom' och 'så att'.

Att ställa två företeelser mot varandra för att visa likheter och skillnader. I svenska används komparativ och superlativ samt uttryck som 'lika som' och 'till skillnad från'.

En olikhet mellan två saker eller förhållanden. Uttryck som 'till skillnad från' och 'däremot' markerar skillnader i jämförande texter och inspelningar.

Siffermaterial som sammanställts för att beskriva ett förhållande, ofta i form av procent, antal eller genomsnitt. Förekommer i faktatexter och kräver att eleven kan tolka siffror och jämföra värden.

Ett mått som anger en andel av hundra, skrivet med tecknet %. I svenskan säger man 'procent' efter siffran och använder uttryck som 'en ökning med tio procent'.

Att något blir fler eller större, motsatsen till minskning. Vanliga formuleringar i faktatexter är 'en ökning med' och 'ökade från ... till ...', vilka prövas i läsförståelse.

Att något kan fortsätta långsiktigt utan att skada miljö, ekonomi eller sociala förhållanden. Ett återkommande tema i svenska debatt- och faktatexter och därmed ett sannolikt ämnesområde.

Den omgivning som människor, djur och växter lever i, men också en beteckning på natur- och klimatfrågor i vid mening. Vanligt tema i både lyssnande och läsning.

Det organiserade kollektiv av människor som lever tillsammans under gemensamma regler och institutioner. Används i samhällsdebatterande texter om skola, vård och arbetsliv.

Processen där människor med olika bakgrund blir delaktiga i samhället, till exempel genom arbete, skola och språk. Ett vanligt tema i svenska medier och därmed i prövade texter.

Förekomsten av olika slag av människor, kulturer eller åsikter inom en grupp eller ett samhälle. Används ofta positivt i debatter om skola, arbetsliv och kultur.